torsdag 18 december 2008

Clutch-medlemmarnas sidoprojekt

När Maryland-bandet Clutch inte spelar tillsammans (som dom gjort i nästan 20 år) håller de på med musik i andra konstellationer. The Bakerton Group, som består av den instrumentella delen av Clutch, släpper i februari nästa år El Rojo. Deras sound låter inte helt oväntat en hel del som Clutch men med ännu mer blues och jammande. På den nya skivan gästas de av Per Wiberg från Opeth.

Sångaren i Clutch, Neil Fallon, sitter inte heller han på soffbänken emellan turnéerna. Ackompanjerad av folk från Fu Manchu, Fireball Ministry och CKY lägger han sin djupa stämma i The Company Band. The Vacation of Tomorrow, Today! heter deras kommande.

Som om inte detta vore nog låter Clutch meddela att så fort The Bakerton Groups skiva är klar kommer man att påbörja efterföljaren till From Beale Street to Oblivion. Dogs bollocks!


tisdag 9 december 2008

Album: Baroness - Red Album (2007)

Först och främst, kolla in omslaget. Det är gjort av sångaren själv, John Baizley. Kul med personer som är talangfulla inom olika uttrycksformer, för musiken den håller samma klass som omslaget. Red Album är Baroness första LP. De har jämförts med framförallt Mastodon vilka jag inte har så bra koll på men även med Isis. Dock tycker jag Red Album är mer lättillgänglig än både Isis, Mastodon och Baroness tidigare EPs. Och trots likheterna lyckas Baroness hitta något eget mer svängande sound. Här mixas sludge metal och stoner rock med post-rock och sydstatsrock. Sången är klart godkänd och här finns likheter med Aaron Turner (Isis).

Skivan börjar med ett ordentligt intro i form av Rays on Pinion där de visar upp hela sitt arsenal. Efter introt föjer The Birthing och Isak som är en underhållande låt med ett enastående arbete från batteristen som driver på med baskaggen genom hela låten. Sen lugnar skivan ner sig och efter det nästan helt instrumentella Isis/Mogwai-inspirerade spåret Wailing Wintry Wind möts man av Cockroach En Fleur som är helt akustisk. Resan fortsätter med Wanderlust som tar oss på en fyra och en halv minuts vandring mot kontrastrika Aleph, en låt med små inslag av Thin Lizzy. Tribaltrummor manar oss vidare genom Teeth of a Cogwheel och vi börjar närma oss slutet där O'Appalachia blir albumets crescendo och den något doomiga Grad avslutar albumet.

Allt som allt en fantastisk resa. Höjdpunkterna är framförallt trummorna och den variation av stilar som finns representerade på skivan.


tisdag 2 december 2008